Mörkläggning - statsmakten och Palmemordet
Ny upplaga ute i oktober 2020
Ny upplaga - med nyskrivet förord - släpps i oktober 2020. Första upplagan som kom 1997 har varit slutsåld sedan april 2018. Men nu ges den ut igen, den här gången i en volym.
Det här är boken som gav mig Grävande Journalisters pris Guldspaden. Det är berättelsen om utredningen av mordet på Olof Palme. Av förklarliga skäl är det däremot inte berättelsen om mordet. Trots de väldiga polisresurser som satts in under årens lopp vet vi fortfarande inte vem som sköt honom.
I själva verket vet vi nästan ingenting alldeles säkert. Inte ens nu, fastän det snart gått trettiofem år sedan Palmes död.
Palmeåklagaren Krister Petersson har visserligen lagt ned utredningen och gjort ett utpekande av en avliden person. Men det är inte så många som tror på det .
Vi vet alltså inte. Mer precist: vad är det då vi inte vet?
Exempelvis - och nog så viktigt: vi vet inte om mördaren planlagt sitt dåd lång tid i förväg eller om det var ett ögonblicks verk.
Vi vet inte heller om han i förväg kände till att Sveriges statsminister skulle gå på bio den kvällen, om han kom fram till det först genom spaning sedan paret Palme lämnat bostaden, om han av en slump träffade på Palme vid biografen eller om han till och med råkade stöta ihop med sitt offer först vid själva brottsplatsen i hörnet Sveavägen/Tunnelgatan.
Vi vet inte om mördaren hade medhjälpare - någon enstaka bekant eller kanske en professionell gruppering.
Och vi känner inte till motivet till mordet.
Nu finns det många som har en bestämd uppfattning om hur det ligger till med allt detta - problemet är bara att de inte är överens. I sanningens namn rör vi oss alla med gissningar, vad vi än tror om mordet.
Utom kanske några personer som är i livet och vet..
Och det är klart vi kan tillåta oss att gissa. Bara vi inser att det är det vi gör.
Jag har försökt att göra det så lite som möjligt i "Mörkläggning". Det är en noga researchad faktabok. Och det betyder att den inte handlar så väldigt mycket om själva händelsen på Sveavägen eftersom det finns så lite att säga om den som är någorlunda säkert.
Fokus ligger i stället på det halvdunkel som råder runt omkring brottet - ett halvdunkel som sällan skildrats särskilt ingående, fast det är nog så intressant. Där hittar vi inte bara vittnen med ofullständiga och ibland motsägelsefulla minnesbilder och misstänkta med mer eller mindre bristfälliga alibin och mer eller mindre tydliga motiv. Utan där finns också en lång rad bekymrade, ängsliga och stressade makthavare på olika nivåer: politiker, åklagare och poliser. Alla är på olika sätt piskade att få fram resultat - samtidigt som det är plågsamt uppenbart att det finns tänkbara resultat som de kanske inte kan hantera, obehagliga hypoteser som är bekväma att välja bort från början.
I denna skuggvärld lyfter länspolismästaren sin telefonlur och slår ett nummer till justitiedepartementet för att be om hjälp med de trilskande åklagarna. På en annan plats inte så långt därifrån sänker säpoteknikern försiktigt ner en liten buggningsmikrofon i kabeltrumman för TV-antennen i väggen till den kurdiska familjens lägenhet. Lite längre fram i tiden, men fortfarande i samma skuggvärld, kliver den svenske förlagsdirektören in genom dörrarna hos den franska säkerhetstjänsten. Han är på hemligt politiskt uppdrag och eskorteras av sin personlige livvakt som lånats ut av Säpo. Några månader senare är scenen förvandlad. Nu viskar en kriminalinspektör till Christer Petterssons bekanta att det finns 50 miljoner att hämta - om de bara kommer ihåg rätt.
Det mesta av denna myndighetsutövning sker i tysthet, utan journalistisk bevakning. Och en del av det som görs är i lagens mening kriminellt. Mycket annat är åtminstone moraliskt tvivelaktigt. Och resultatet har blivit ett enda stort misslyckande - i alla fall om huvudsyftet med alla ansträngningarna har varit att få fram sanningen.
I själva verket är det uppenbart att det har funnits andra syften som spelat in: prestige, politiska hänsynstaganden. Sannolikt också vad som bara kan beskrivas som en direkt rädsla för sanningen. Och åtminstone stundtals förefaller det som om dessa mindre legitima syften tagit över. Vad som egentligen skedde i maktens korridorer gick inte att överblicka när det hela utspelade sig, men mycket har gått att pussla ihop i efterhand.
Det är det jag har gjort i "Mörkläggning".
Det har gått tjugotre år sedan "Mörkläggning" kom ut. Men boken har alltså inte blivit särskilt föråldrad. Tyvärr.
Det nya förordet ger en översikt över vad som hänt sedan boken publicerades. Det förstärker bara de slutsatser som finns i "Mörkläggning", om statsmaktens rädsla och ovilja inför att utreda mordet på Olof Palme.
Även denna nya upplaga är utgiven på Bokförlaget Kärret.
Sagt om boken
"En tung, obeveklig utredning av Palmeutredningarna... ’Mörkläggning’ är lika grundlig som den är förfärande i sitt blottläggande av Statsmakten och Palmemordet, en förbindelse som också är bokens undertitel... ... ett rejält, gediget och fullständigt hederligt stycke journalistiskt hantverk."
Ragnar Strömberg i Aftonbladet 2.4.97.
"En imponerande bok… en kraftansamling som överträffar det mesta… Vad Wall skildrar är en regering i långt gånget moraliskt förfall, som lägger sig i polisens och åklagarnas arbete och intrigerar på alla nivåer… Man kan se boken som en sorts lektion i demokrati."
Bo G Andersson i Grävande Journalisters tidskrift Scoop nr 2/97.
"Wall blottlägger det kollektiva fiasko som de inblandade i mordutredningen gemensamt bär ansvaret för."
Kjell-Olof Bornemark i riksradions deckarmagasin Deadline 9.4.97.
"Wall har lagt ned ett kolossalt arbete på att frammana en riktig bild av Palmeutredningen. Boken kan med sin grundlighet och sina utförliga register nog tjäna som referensverk beträffande allt som hittills hänt i detta oerhörda drama… Han presenterar sina fakta på en lättflytande journalistisk prosa".
Jan Zingmark i Upsala Nya Tidning 12.8.97.
"Med ’Mörkläggning’ har privatspanare och alla vi andra intresserade fått ett referensverk att återkomma till. Förtjänstfullt bara det… Mörkläggningen då? Det underliggande mönstret? Gunnar Wall har själv en hypotes om hur mordet kan ha gått till. Den verkar inte oäven i en amatörbetraktares ögon. Vad den går ut på skall inte närmare presenteras här. En så ambitiös utgivning förtjänar fler betalande läsare."
Staffan Dahllöf i FiB/Kulturfront nr 5/97.
"Välskriven och lättläst".
Tore Larsson för Bibliotekstjänst 25.4.97.
"Wall har följt utredningen med en systematik som gör hans bild svår att vifta undan. Han vrider och vänder på alla yttranden som aktörerna fällt och gör åtminstone en sak fullständigt klar... Praktiskt taget alla inblandade myndighetspersoner ljuger eller döljer sanningen om den är på minsta sätt olämplig, ända fram till den punkt där de överbevisas."
Lars Linder i Dagens Nyheter 1.4.97.
"En bok som överskuggar det mesta som skrivits i ämnet... Gunnar Walls bok rispar sönder mörkläggningen; det är en demokratisk bedrift."
Curt Bladh i Sundsvalls Tidning 23.2.97.
Recensioner av andra upplagan
"... författaren Wall är som alltid tålmodig och lugn när han bit för bit avtäcker den ena tokigheten efter den andra. Han lånar Alfred Hitchcocks regiteknik när denne instruerade sina skådespelare: "Det är inte du som ska vara livrädd, det är publiken." Precis så fungerar Walls bok på mig. Själv blir han sällan, om ens någonsin, förbannad genom de 1.000 sidorna. Jag som läsare är ständigt i affekt. Det är skickligt gjort. Det är gestaltning på hög nivå. Och spännande är det."
Leif Strandberg på bloggen Lindelöf Nu 22.10.20.
"Gunnar Wall redovisar fakta. På grundval av fakta skapar han sammanhang. Också hans hypotetiska resonemang, när de förekommer, är förankrade i fakta; och därför alltid intressanta och meningsfulla.Wall är en grävande samtidshistoriker med en betryggande källkritisk hållning. Men han är samtidigt också den engagerade medborgaren och demokraten som envist vägrar acceptera att omständigheterna kring mordet på Sveriges statsminister tillåts begravas under desinformation och undanhållande av relevanta fakta. Han söker sanningen om mordet, och han gör det därför att han menar att ett uppdagande av sanningen är av fundamental betydelse för den svenska demokratin.
Mörkläggning är en bok som bör läsas av alla dem som liksom Wall anser att öppenhet och demokrati alltid måste värnas."
Redaktionen på nättidningen eFolket 30.10.20.
"Boken präglas av mycket hög källkritisk medvetenhet. Wall ställer skarpa frågor och analyserar förtjänstfullt trovärdigheten i vittnesmål. Språket i boken är journalistiskt.
Researchmässigt är boken en bragd – men den hade vunnit väldigt mycket på att kortas och koncentreras. /.../ Målgruppen är en bred grupp läsare med intresse för svensk nutidshistoria"
Mats K G Johansson i BTJ-häftet nr 2 2021. (BTJ-häftet är en recensionstidskrift som vänder sig till bibliotek, universitet och andra företag och organisationer.)
Så här såg första upplagan ut - här del 1. (Del 2 skilde sig genom en annan färgton.) Det gamla omslaget tog fasta på tragedin, medan det nya fokuserar på det olösta mysteriet.
.jpg)
