Om mig själv

Dagen före midsommarafton 1951 föddes jag. Det är rätt länge sen om man ska vara ärlig. Det fanns inga svenska TV-sändningar. I skolorna fick lärarna fortfarande slå eleverna. Till vardags åt man lapskojs, pölsa och kokt fisk med äggsås. Pizza, kebab och pommes frites var fullständigt okända företeelser.

Inte en människa - ja, inte ens en stackars hund - hade varit uppe i världsrymden. Elvis Presley var en blyg ung grabb som gick i skolan i Memphis. Josef Stalin styrde Sovjetunionen. Och nästan hela Afrika bestod av europeiska kolonier. Om någon besökare från framtiden hade försökt förklara internet så hade det inte funnits någon som fattat ett dugg.

Redan när jag började Norra Ängby folkskola (i västra Stockholm) hösten 1958 hade det hänt saker. Lärarna fick inte slå eleverna längre. Och de svenska TV-sändningarna hade börjat.

Min mamma kom från en jordbrukarfamilj i Finland. På min pappas sida var släkten svensk och bestod bland annat av psalmförfattarinnan Lina Sandell ("Blott en dag...", till exempel). En av mina sysslingar som gjort vissa efterforskningar i saken menade att vi också i rakt nedstigande led härstammade vi från den elake småkungen Ingjald Illråde som ska ha levt på 600-talet. Det är en avsevärt mer tvivelaktig uppgift, fast jag var rätt förtjust i den när jag var barn. (Jaja, är väl fortfarande då...).

Som de flesta svenska tonåringar på 1960-talet konfirmerades jag. Min konfirmationspräst var lite grann imponerad av mina teologiska insikter och hoppades att jag skulle vilja bli präst. När jag sa att jag tänkte bli journalist såg han mycket besviken ut. Han tyckte det var en yrkeskår med diskutabel moral. Och det hade han kanske rätt i.

Det var nära att jag slog journalistplanerna ur hågen, men av helt andra skäl: sedan jag började skolan hade jag kämpat med en stundtals svårartad stamning. (Jag stammar för all del fortfarande ibland, men inte som då...)

Det blev i vilket fall journalisthögskola i mitten av 70-talet, ett par vikariat på kvällstidningarna i Stockholm och sedan jobb på den lilla radikala tidningen Internationalen.

Sedan tidigt 90-tal är jag frilansare med alltmer tonvikt på bokskrivande. Min viktigaste - men minst säljande - bok hittills är "Mörkläggning - statsmakten och Palmemordet" som kom 1997. Den fick Grävande Journalisters pris Guldspaden och fina recensioner. Den säljer fortfarande om än i begränsad omfattning och brukar få mycket uppskattande kommentarer från dem som läst den. Många har avstått från att försöka och jag kan förstå dem - den är på nästan tusen sidor.

Mina senare böcker har varit kortare. Och sålt bättre.

Fast jag är gammal stockholmare bor jag i Uppsala sedan slutet av 80-talet. Det är inte så dumt det heller.